20 dagar kvar
Nu är det bara 20 dagar kvar innan jag blir hela 18 bast. Numret på nedräkningen bara krymper och krymper och nu när det närmar sig så börjar det äntligen slå mig att det äntligen är min tur att ta det första klivet in i vuxenvärlden. Jag har aldrig varit nervös, orolig eller rädd för att fylla 18 år och bli vuxen/växa upp. Tvärtom. Jag ser det som en rolig och spännande sak att se fram emot. De som verkligen känner mig, särskilt mina föräldrar, vet hur mycket jag längtar till den dagen då jag åker till IKEA för att fylla bilen med inredning till mitt egna hem för första gången.
Men nu när det närmar sig vill jag samtidigt inte växa upp och gärna spola tillbaks några år i tiden och leva om det igen.
Till högstadietiden när det räckte med att gå upp 10 min innan skolan började, att inte behöva stressa ihjäl mig p.g.a. skolan.
Att känna nervositeten och hjärtklappningen som uppstod första gången man drack alkohol och visste att det var strängt förbjudet av föräldrarna.
Att inte bry sig ett skit att man var alldeles för högljudd på bussen till Väla med en kompis för man var ung och dum.
Torsdagseftermiddagarna som spenderades med sin konfirmationsgrupp.
Att känna pulsen höjas till max när det pumpades ut Pitbull, David Guetta, Basshunter, Sidney Samson, Calabria, FloRida, Sean Kingston, Cascada, Black Eyed Peas, Taio Cruz, Pakito och många andra artisters låtar ur högtalarna under tiden man sminkade sig, plattade, tuperade och sprejade håret med 1 flaska hårspray, sprejade de hudfärgade strumpbyxorna med hårspray för att förhindra maskar inför Ekebo och man började alltid försent och fick alltid stressa.
Att känna pulsen höjas ännu mer under sin röda Everestjacka under bilfärden dit och att stå i kön och höra basen gå på helvarv från Eldorados lokaler och endast känna lukten av hårspray, hårvax och cigarettrök för att sedan gå in och dansa loss och ha kul hela kvällen fram tills ett på natten.
Jag börjar sakna detta mer och mer ju närmre min 18-årsdag jag kommer. Men det gäller även att se det positivt för den dagen kommer vare sig man vill eller inte. Men sen blir det ju inte heller värsta förändringen bara för att jag blir 18 år. Mitt liv kommer fortsätta som vanligt, det som händer är att jag får tillgång till att köpa vissa saker, att komma in på uteställen, vissa konserter o.s.v., att få ett vuxet bankkort, få tillgång till mer pengar, mer möjligheter till jobb och att jag får ta körkort. Alltså att jag får tillgång till fler saker!
Såattee... så himla farligt är det ju inte att fylla 18!
